Idag väntar resan hem igen. Stannade inte så länge den här gången men känns ändå alldeles lagom faktiskt. 

Träningen med Emma igår gick jätte bra, väldigt kul att få träffa henne på riktigt! Mycket inspirerande person och verkligen ett bra föredöme när det kommer till kost och hälsa. Finns ju fortfarande väldigt mycket jag själv behöver jobba på när det kommer till den biten med tankarna, ångesten och sådär men jag kämpar vidare. Vissa dagar är extremt jobbiga och andra dagar är hur bra som helst, det pendlar hela tiden men överlag är jag i alla fall mer motiverad att försöka nu än jag varit tidigare. Jag har ju skrivit ihop en plan, lite mål och motiveringar och jag jobbar verkligen på att hålla mig hårt till den och stanna uppe på banan. Vill ju leva livet, det riktiga livet och dit tänker jag komma. Det tänker jag verkligen. Jag vill bli lycklig på riktigt.

 

Hann även träffa Sara igår, som faktiskt var och hälsa på mig i Sollentuna för bara några veckor sen men ville gärna passa på att ses lite när jag ändå var här och sådär, så det var mysigt! Vi satt och njöt lite av den sköna vårsolen och sen drog jag vidare till min mormor som jag faktiskt inte pratat med på alldeles för länge så kändes väldigt fint att hinna med det också innan jag skulle tillbaka hem. 

 

Något väldigt oväntat som hände var att jag sprang på någon som brukade vara hela mitt liv igår. Kändes så overkligt, knepigt liksom. Man tänker att när människor försvinner ur ens liv så känns det verkligen som att de verkligen försvinner. Inte som att de fortfarande finns kvar men lever någon helt annanstans i ett helt annat liv. Fast samtidigt förstår man ju att det måste vara så men det känns ändå underligt och det kändes så underligt att efter att så lång tid se den här personen igen. Fick mig börja fundera en del på livet, hur det förändras, hur jag har förändrats och hur man egentligen aldrig riktigt kan vara säker på något. Man kan tro en massa saker, drömma en massa saker, vilja en massa saker men man kan ändå aldrig vara säker på att det verkligen kommer bli så eller att man kommer vilja samma saker senare. Hur stark den känslan av att det man tror kommer bli känns i stunden så vet man ju faktiskt aldrig. Jaja, det var i alla fall fint att se att personen i fråga mådde bra. Det finns vissa människor man aldrig slutar bry sig om även om de inte längre är en del av ens liv och det är helt klart en sån person för mig. Någon som format mig till den jag är, som betytt väldigt mycket och som alltid kommer ha en väldigt särskild del av mitt minne och min historia. Det finns någonting fint med det precis som det finns någonting fint med hur livet också går vidare.